MimmiCaroline

Hej på er!

Nu tänkte jag fortsätta att berätta vad som hände på fredagskvällen den 17:e februari..
Jag var alltså på väg till centralen för att sedan därifrån gå och möta upp de andra tjejerna som redan gått in på krogen där i närheten.. Jag var själv men kände mig inte alls rädd eftertsom att jag skulle gå på Drottninggatan och klockan bara var strax efter tolv.

Jag visste inte vart gatan jag skulle till låg så jag tog upp min iPhone och tröck in adressen på kartor och gick med den i höger hand fortfarande längs Drottninggatan. När jag hade gått ca 60 meter från tunnelbaneuppgången är det någon som kommer och lägger armen om mig lite snett bakifrån. Jag tror självklart att det är någon jag känner och hinner slappna av en sväng. Men så känner jag hur den här personen börjar dra i min mobil, jag tittar upp lite snett åt höger och ser att det står en främmande man brevid mig!
Jag grips av panik, jag blir verkligen livrädd! Han står fortfarande väldigt nära, säger inte ett ord och drar i min mobil som jag stenhårt håller fast. Jag börjar skrika, ljusare och högre än jag trott var möjligt, och svingar min fria vänsterhand mot honom.. Jag tar i allt vad jag kan och efter några sekunder släpper han taget å småspringer därifrån. Jag står kvar ensam, rädd, chockad, ledsen och med en oerhört dunkande smärta i vänstra handen!
Jag ser folk som ser att jag är ledsen, jag vet inte om de sett vad som hänt men någon av dem bör ha hört mig skrika, ingen kommer fram och frågar hur jag mår eller vad som hänt, INGEN!!

Efter mycket om och men hoppar jag äntligen in i en taxi, förstår inte varför jag inte gjorde det på en gång, men antar att jag fortfarande var chockad och inte riktigt visste vad jag skulle göra.. Tur var det också att jag hade bra vänner att prata med i telefonen som kunde lugna ned mig! Extra skönt att i sådana situationer veta att det finns människor som bryr sig!

När jag kom hem lyckades jag somna trots chocken, rädslan och värken i handen. Men morgonen efter vaknade jag av smärtan! Hela vänstra handen var väldigt svullen och lite blå. Jag väckte AZ och hon var så snäll att följa med mig till akuten..


Ful, äcklig, smink kvar från gårdagen, svullet ansikte pga av alla tårar.. Men det jag vill att ni ska titta på, på den här bilden är mina händer. Jämför storlekarna!

Vi var inne på akuten typ 10.30, ganska snabbt fick jag komma in till en sjuksyster som gav mig värktabletter och sedan en läkare. De skickade mig till röntgen och när det var klart började väntetiden.. Jag och AZ pratade om att jag förmodligen inte hade brutit nåt, att jag var lite pjålig och att det kanske bara var en stukning :P Men när vi fick träffa läkaren igen, blev vi båda rätt chockade! Han ursäktade sig att det tagit sån lång tid men han hade varit tvungen att kalla in överläkaren att kolla på mina röntgenbilder.. Jag hade nämligen råkat ut för en lite komplicerad spiralfraktur och de funderade på om en operation var nödvändig! Både jag och AZ satt som två fågelholkar! Lillfingrets ben nere i handflatan var alltså brutet! Jag hade varit allt annat än pjålig!
Efter en diskussion mellan läkarna så kom de ändå överens om att ge gips ett försök i tio dagar innan de bestämde sig för om det behövdes en operation eller ej.. Det var jag tacksam för!


Hello klump-hand!

Den värsta, kroppsliga smärtan som jag hittils har varit med om var när sjuksköterskan la på gipset!! Fan vad ont det gjorde!!! Tacka vet jag att min kära vän Anna-Zara satt brevid mig och smekte sin hand lugnande över min rygg!! Men när gipset väl var på kändes det ganska skönt. Det dunkade lite irriterande men det var samtigt ett väldigt bra stöd och handen kunde liksom slappna av..
Tror vi kom därifrån vid 15-tiden så jag måste säga att det gick rätt så smidigt ändå. Trevlig personal var det också, så jag är väldigt nöjd med min vistelse på Karolinska sjukhuset!


Fick välja mellan rött och blått, AZ tyckte att den röd färgen var så fin så jag valde den :)


Skönt att jag fick ha tummen och pekfingret utanför gipset iaf :)

Det får vara allt för nu, det är redan sån oerhört lång text.. Men jag fortsätter att berätta mer senare idag :)
Puss på er!