MimmiCaroline

Idag gick jag upp vid nio, käkade frukost och satte mig vid köksbordet å började plugga.. Men shit vad less jag är, jag vet inte ens om jag lär mig saker längre.. Ibland rör jag bara ihop det så att det blir ännu jobbigare än vad det egentligen är. Man blir så stressad när det är dags för tenta, allt detta tenapluggande får en nästan att bli galen känns det som.. Men vid tolv fick jag ta mig en rast å gå å möta fotbollsIssa på SATS. Hon jobbar på SATS i Gävle å var på nån utbildning här i Sumpan så det är väl klart att man får ta å ses över lunchen :) Hon följde med hem till mig, vi snackade och åt. Efter drygt en timme var hennes lunch slut, å därmed även min..Så då vare bara dags att gå tillbaka till plugget igen. Bläää! Jag är riktigt less.. Det var iaf otroligt uppmuntrande att få besök av en vän, det uppskattade jag verkligen :)

Nu ikväll har jag bara kikat på Desperate Housewives, tror att ögona mina har blivit tvrutor (dataskärmar :P?) så jag känner mig lite yr å dåsig faktiskt, hahha.. Men det var så jädrans spännande så jag kunde inte sluta. Snacka om att de där seriemakarna kan hitta på intriger som aldrig mister sin kvalitet! Riktigt bra serie! Jag är inne på säsong sex nu, så snart kan jag följa det som går på tvn istället :)
Det senaste avsnittet fick mig faktiskt att fälla några tårar. Haha, jag är så känslig sådär, kan grina till typ vad som helst. Å i detta avsnitt vare en som dog å en massa som tänkte på hur livet kunde ha varit..

Jag hatar egentligen när man tänker på saker som kunde ha varit. Jag är en sån som har en tendens att kunna göra det. Det kan väl ändå inte vara bra för nått..? Det som har varit har varit, då finns det inga om. Men trots de så kan man inte sluta fundera på hur det skulle ha kunnat sett ut istället. Varför gör man så, det är ju plågeri mot sig själv. För likt förbannat kan man inte ändra på det som gjorts. Tufft läge..


Ett enda stort frågetecken..

Samtidigt som man tänker tillbaka så tänker man även framåt i tiden. Vad gör jag om 1, 5 10 år? Lever jag? Har jag familj? Är jag frisk? Vad jobbar jag med? Vart bor jag? Har jag mina nära och kära kvar? Trivs jag med livet? osv.. Det finns så oerhört många frågetecken å trots det så formar man ju svaren nästan helt själv.. Det finns även funderingar om vad man kommer vara med om under vägen, hur man kommer utvecklas, såras och glädjas. Å vi har bara ett liv, det är väl kanske det som skrämmer mig mest, vi måste se till att inte ångra något vi gjort å samtidigt inte helller ångra något vi inte har gjort. Det kan få en att bli lite stressad.. Ta dagen som den kommer fungerar bara i viss mån, man måste kunna sätta upp mål och planera också för annars trampar man på samma ruta hela livet å hoppas på att nått magiskt ska hända. Om det är nått jag har lärt mig så är det att ta saken i egna händer om det ska ske någon förändring..!

Kände att jag blev lite djup där, jag blir ju så ibland när det börjar bli läggdags.. På tal om läggdags så måste jag dra mig mot sängen nu. Jag undrar hur jag ska kunna sova bara, det blåser så otroligt mycket ute och jag bor ju allra högst upp så när vinden tar i märker jag det verkligen :P

Men sov gott då! PussPuss!