Fördomar?
Jag gick upp tidigt i fredags å tränade. Det gick inte alls nå bra, kanske för att jag var lite stel sen dagen innan.. Men jag sprang iaf totalt lika länge som vanligt å att gymma gick bra. Sedan drog jag till skolan. Det var en rätt så slapp föreläsning, jag var lite okoncentrerad, jag och Benji satt mest å skrattade :P Men äre fredag så äre..
När vi käkat drog jag och Lovisa till stan, hon skulle inhandla skor och jag behövde lite hudvårdsprodukter. Sedan drog hon hem å jag begav mig mot Hornsgatan för att leta efter ett mobillagningsställe :P Å jag lyckades faktiskt hitta dit, det är fan helt otroligt dä :) Iaf så fick jag äntligen lämna in min mobil på lagning!! Yeees! Så nu hoppas jag bara att det inte behöver bli så dyrt. Det skulle ta 3-4 arbetsdagar, så den här veckan lära jag ju få besked då..
Isabelles buss var såklart försenad å jag orkade inte vänta på henne inne i stan så jag drog hem så länge. Tog en liten powernap och fixade till det lite här hemma.. När Isabelle väl var påväg till Sumpan gick jag upp och mötte henne vid tunnelbanan..
Vi gick å inhandlade både mat och alkohol och sedan gick vi hem å lagade till lite tacos. Undertiden kom både AZ och Johan. Vi käkade och snackade å då dök även Sean och Amanda upp. Vi gjorde oss i ordning och när vi kände oss redo åkte vi till Medis för att sedan gå till Skrapan. Där vare Collegeparty, nåra vänner till mig hade hyrt en lokal å bjude en jädrans massa människor. När vi kom dit var det fullsmockat å väldigt livat, det kändes faktiskt som om att jag var på en riktig collegefest :P Så det var lyckat! Det hände mycket skojj å tok :)
I lördags vare en såndär seg dag igen :P Vi låg hemma hela dagen, kollade på tv och på film. På kvällen blev det melodifestivalen. Å jag säger då bara GO GIRLPOWER :) Två skitbra tjejband på en å samma kväll. Jag önskar att de båda hade gått direkt till globen.. Sedan låg vi kvar i soffan å degade, å av en ren och skär lyckoträff råkade vi trycka igång OS, å vi fastnade där. Vi kollade i typ en timme på när det var nån sorts skidåkning för herrarna. 15 km valfritt och 15 km klassiskt, eller va fan det hette :S Iaf så var det ju huuuuur spännande som helst!! Vi satt å hoppade upp och ner i soffan alla tre (jag, Isabelle & AZ) :P Shit asså, vad de tre svenska männen gjorde ett bra jobb, vilken kämparglöd och ork alltså! Väldigt spännande var det å så roligt att man såg det live :)
Igår vaknade jag med en jättejobbig känsla i kroppen, jag trodde att det var måndag eftersom att jag hade degat hela lördagen som jag vanligtvis brukar göra på söndagar. Men så fort jag insåg att det var söndag spred det sig än härlig känsla genom mig istället :) Jag gick upp å städade efter gårdagen å åt lite frukost medans jag kikade på tv. Efter ett tag vaknade Isabelle till liv och vi gick ut på en liten promenad. Upptäckte Sumpan lite :) Det slutade med ett långt besök på Åhléns å sedan Donken.. Vi hade en mycket trevlig stund med en massa prat!
Sedan gick vi hem å umgicks lite med AZ å Niklas, men vi båda längtade så mycket tills klockan skulle bli 21.30 så vi kunde knappt ha en vettig konversation :P Vi hade nämligen bokat biljetter till Avatar i 3D! Som vi båda har längtat efter att få se den! Jag blev så glad när hon sa att hon inte heller hade sett den, vi bokade biljetterna på en gång!! Alla andra jag umgås med har ju sett den, så det var verkligen ett guldläge :)
När det äntligen blev dags att ta på sig 3D-glasögonen släppte ivern och koncentrationen var på hög nivå för att inte missa en enda detalj av filmen :P
Filmen är rätt lång, drygt 2,5 timmar men det kändes verkligen inte som så. Jag ville inte att den skulle ta slut.. Det hände så mycket spännande å fina saker hela tiden. Jag levde mig in å det kändes som en dröm! Den är otroligt bra gjord och handlingen är också mycket bra! En väldigt bra film alltså! Bästa filmen på länge! Visst var den väl kanske lite förutsägbar ibland, men det är ju en sån genre också så då gör det inget :) Helt wounderful!! Isabelle och jag var helt lyrisk!!
MEN!! Vi hade världens skräckupplevelse efteråt!! Asså jag vette fan, vi är väl lite sjuk i huvve kanske men det var såå jäkla läskigt!! För att ta det från början så gick vi ju ut från salongen med en härlig känsla i kroppen, det var som om att vi befann oss i en vacker dröm :) När vi kom ut var det helt dött på stan, såg inte en enda själ, bara någon bil som rörde sig lite längre bort. Jag som är väldigt lättskrämd nuförtiden började bygga upp en liten orokänsla inom mig men sa inget till Isabelle. Vi kom in till centralen och det var 20 minuters väntetid. Vi satte oss på första bänk å väntade på tunnelbanan, klockan var väl typ 00.30. Vi pratade fortfarande glatt om filmen.
Men bara efter någon minut kom det en ytterst konstig man in på perrongen. Han gick i t-shirt och militärbyxor med en stor ryggsäck.. Han dumpade av sin väska på bänken brevid oss och började "spatsera" fram och tillbaka längs perrongen. Han hade en djup koncentrerad blick samtidigt som han såg nervös ut. Jag fick värsta konstiga känslan genom hela kroppen, jag ryste av obehag. Han stirrade ibland på oss när han gick där fram och tillbaka. Jag och Isabelle sa inte ett ord till varandra, men så plötsligt viskade Isabelle till mig; "Vad läskig han är" Å då blev jag ännu räddare! Först trodde jag att det bara var mitt fjantiga, överdrivna, undermedvetande som hade reagerat på denna man, men när även Isabelle gjorde det blev jag livrädd!!
Om jag ska vara helt ärlig så satt jag och antog att han var en självmordsbombare, alltså herregud, hur schizofren får man bli egentligen!? Eller hur fördomsfull är jag, bara för att han "såg ut" som en sån så måsta han såklart vara det. Men hur det var så fick jag inte bort känslan. Jag och Isabelle tittade knappt på varandra, för rädda för att se varandra ansiktsuttryck..
Efter ett tag satte han sig på bänken brevid oss och började pilla på sin väska lite nervöst, som om att han letade efter något. Efter nån minut tog han fram en rund svart grej, mitt hjärta dunkade å jag förberedd mig seriöst på att dö.. Hur sjuk är jag, fråga mig inte det, men så kände jag. Jag satt å funderade på vem jag skulle ringa till å berätta att jag skulle dö.. Sjukt sjukt sjukt! Han började iaf snurra på den där grejen, och ta av nån grej, jag var helt säker på att det var en handgranat, hahaha, sinnesjukt! Jag råkade kolla på Isabelle och hon hade också upptäckt den lilla grejen å hennes ansikte såg inte harmoniskt ut.. Fy faaan! Jag var verkligen livrädd. Han var så jäkla mysko, den vidrigaste människan jag någonsin har sett, jag har aldrig fått så konstiga vibbar av en annan människa förut. Helt sjukt!
Iaf så kom vår tunnelbana in å vi båda var överens om att vi inte skulle kliva på om han gjorde det. Vi stog på sidan om å avvaktade för att se hur han skulle göra. Han tog upp sin väska å ställde sig mot vagnen, men gick inte in. Han kollade lite på oss och jag blev ännu räddare, precis när dörrarna gick igen hoppade vi in. Han gjorde inte det, så vitt vi såg iaf..
Vi gick så långt fram som möjligt.. Livrädda båda två!
Det var en jobbig resa hem, vi var rädda hela tiden, å höll koll på folk som klev av och på. Vi sa inte så mycket till varandra. Men när vi väl kom hem, å hade stängda dörrar först då slappnade vi av å började berätta för varandra om hur vi hade upplevt det hela. Å vi hade reagerat och trott EXAKT samma saker. Så sjukt!! Fy faaan! Galna norrlänningar i storstan, eller vare nån känsla som stämde? Det får vi aldrig reda på, vi känner oss dumma samtidigt som vi inte kan släppa den där otäcka känslan..! Det måste ju ha varit nått som fick oss båda att känna så tycker man.. Sjukt jobbigt iaf!! Fyya!
Det får vara allt för idag för det blev så långt. Men skriver imorgon också..
PussPuss!!
När vi käkat drog jag och Lovisa till stan, hon skulle inhandla skor och jag behövde lite hudvårdsprodukter. Sedan drog hon hem å jag begav mig mot Hornsgatan för att leta efter ett mobillagningsställe :P Å jag lyckades faktiskt hitta dit, det är fan helt otroligt dä :) Iaf så fick jag äntligen lämna in min mobil på lagning!! Yeees! Så nu hoppas jag bara att det inte behöver bli så dyrt. Det skulle ta 3-4 arbetsdagar, så den här veckan lära jag ju få besked då..
Isabelles buss var såklart försenad å jag orkade inte vänta på henne inne i stan så jag drog hem så länge. Tog en liten powernap och fixade till det lite här hemma.. När Isabelle väl var påväg till Sumpan gick jag upp och mötte henne vid tunnelbanan..
Vi gick å inhandlade både mat och alkohol och sedan gick vi hem å lagade till lite tacos. Undertiden kom både AZ och Johan. Vi käkade och snackade å då dök även Sean och Amanda upp. Vi gjorde oss i ordning och när vi kände oss redo åkte vi till Medis för att sedan gå till Skrapan. Där vare Collegeparty, nåra vänner till mig hade hyrt en lokal å bjude en jädrans massa människor. När vi kom dit var det fullsmockat å väldigt livat, det kändes faktiskt som om att jag var på en riktig collegefest :P Så det var lyckat! Det hände mycket skojj å tok :)
I lördags vare en såndär seg dag igen :P Vi låg hemma hela dagen, kollade på tv och på film. På kvällen blev det melodifestivalen. Å jag säger då bara GO GIRLPOWER :) Två skitbra tjejband på en å samma kväll. Jag önskar att de båda hade gått direkt till globen.. Sedan låg vi kvar i soffan å degade, å av en ren och skär lyckoträff råkade vi trycka igång OS, å vi fastnade där. Vi kollade i typ en timme på när det var nån sorts skidåkning för herrarna. 15 km valfritt och 15 km klassiskt, eller va fan det hette :S Iaf så var det ju huuuuur spännande som helst!! Vi satt å hoppade upp och ner i soffan alla tre (jag, Isabelle & AZ) :P Shit asså, vad de tre svenska männen gjorde ett bra jobb, vilken kämparglöd och ork alltså! Väldigt spännande var det å så roligt att man såg det live :)
Igår vaknade jag med en jättejobbig känsla i kroppen, jag trodde att det var måndag eftersom att jag hade degat hela lördagen som jag vanligtvis brukar göra på söndagar. Men så fort jag insåg att det var söndag spred det sig än härlig känsla genom mig istället :) Jag gick upp å städade efter gårdagen å åt lite frukost medans jag kikade på tv. Efter ett tag vaknade Isabelle till liv och vi gick ut på en liten promenad. Upptäckte Sumpan lite :) Det slutade med ett långt besök på Åhléns å sedan Donken.. Vi hade en mycket trevlig stund med en massa prat!
Sedan gick vi hem å umgicks lite med AZ å Niklas, men vi båda längtade så mycket tills klockan skulle bli 21.30 så vi kunde knappt ha en vettig konversation :P Vi hade nämligen bokat biljetter till Avatar i 3D! Som vi båda har längtat efter att få se den! Jag blev så glad när hon sa att hon inte heller hade sett den, vi bokade biljetterna på en gång!! Alla andra jag umgås med har ju sett den, så det var verkligen ett guldläge :)
När det äntligen blev dags att ta på sig 3D-glasögonen släppte ivern och koncentrationen var på hög nivå för att inte missa en enda detalj av filmen :P
Filmen är rätt lång, drygt 2,5 timmar men det kändes verkligen inte som så. Jag ville inte att den skulle ta slut.. Det hände så mycket spännande å fina saker hela tiden. Jag levde mig in å det kändes som en dröm! Den är otroligt bra gjord och handlingen är också mycket bra! En väldigt bra film alltså! Bästa filmen på länge! Visst var den väl kanske lite förutsägbar ibland, men det är ju en sån genre också så då gör det inget :) Helt wounderful!! Isabelle och jag var helt lyrisk!!
MEN!! Vi hade världens skräckupplevelse efteråt!! Asså jag vette fan, vi är väl lite sjuk i huvve kanske men det var såå jäkla läskigt!! För att ta det från början så gick vi ju ut från salongen med en härlig känsla i kroppen, det var som om att vi befann oss i en vacker dröm :) När vi kom ut var det helt dött på stan, såg inte en enda själ, bara någon bil som rörde sig lite längre bort. Jag som är väldigt lättskrämd nuförtiden började bygga upp en liten orokänsla inom mig men sa inget till Isabelle. Vi kom in till centralen och det var 20 minuters väntetid. Vi satte oss på första bänk å väntade på tunnelbanan, klockan var väl typ 00.30. Vi pratade fortfarande glatt om filmen.
Men bara efter någon minut kom det en ytterst konstig man in på perrongen. Han gick i t-shirt och militärbyxor med en stor ryggsäck.. Han dumpade av sin väska på bänken brevid oss och började "spatsera" fram och tillbaka längs perrongen. Han hade en djup koncentrerad blick samtidigt som han såg nervös ut. Jag fick värsta konstiga känslan genom hela kroppen, jag ryste av obehag. Han stirrade ibland på oss när han gick där fram och tillbaka. Jag och Isabelle sa inte ett ord till varandra, men så plötsligt viskade Isabelle till mig; "Vad läskig han är" Å då blev jag ännu räddare! Först trodde jag att det bara var mitt fjantiga, överdrivna, undermedvetande som hade reagerat på denna man, men när även Isabelle gjorde det blev jag livrädd!!
Om jag ska vara helt ärlig så satt jag och antog att han var en självmordsbombare, alltså herregud, hur schizofren får man bli egentligen!? Eller hur fördomsfull är jag, bara för att han "såg ut" som en sån så måsta han såklart vara det. Men hur det var så fick jag inte bort känslan. Jag och Isabelle tittade knappt på varandra, för rädda för att se varandra ansiktsuttryck..
Efter ett tag satte han sig på bänken brevid oss och började pilla på sin väska lite nervöst, som om att han letade efter något. Efter nån minut tog han fram en rund svart grej, mitt hjärta dunkade å jag förberedd mig seriöst på att dö.. Hur sjuk är jag, fråga mig inte det, men så kände jag. Jag satt å funderade på vem jag skulle ringa till å berätta att jag skulle dö.. Sjukt sjukt sjukt! Han började iaf snurra på den där grejen, och ta av nån grej, jag var helt säker på att det var en handgranat, hahaha, sinnesjukt! Jag råkade kolla på Isabelle och hon hade också upptäckt den lilla grejen å hennes ansikte såg inte harmoniskt ut.. Fy faaan! Jag var verkligen livrädd. Han var så jäkla mysko, den vidrigaste människan jag någonsin har sett, jag har aldrig fått så konstiga vibbar av en annan människa förut. Helt sjukt!
Iaf så kom vår tunnelbana in å vi båda var överens om att vi inte skulle kliva på om han gjorde det. Vi stog på sidan om å avvaktade för att se hur han skulle göra. Han tog upp sin väska å ställde sig mot vagnen, men gick inte in. Han kollade lite på oss och jag blev ännu räddare, precis när dörrarna gick igen hoppade vi in. Han gjorde inte det, så vitt vi såg iaf..
Vi gick så långt fram som möjligt.. Livrädda båda två!
Det var en jobbig resa hem, vi var rädda hela tiden, å höll koll på folk som klev av och på. Vi sa inte så mycket till varandra. Men när vi väl kom hem, å hade stängda dörrar först då slappnade vi av å började berätta för varandra om hur vi hade upplevt det hela. Å vi hade reagerat och trott EXAKT samma saker. Så sjukt!! Fy faaan! Galna norrlänningar i storstan, eller vare nån känsla som stämde? Det får vi aldrig reda på, vi känner oss dumma samtidigt som vi inte kan släppa den där otäcka känslan..! Det måste ju ha varit nått som fick oss båda att känna så tycker man.. Sjukt jobbigt iaf!! Fyya!
Det får vara allt för idag för det blev så långt. Men skriver imorgon också..
PussPuss!!
Kommentarer
Trackback
