1% smartare!
Riktig deppdag idag! Fy fan vad jag kände mig världelös! Gick på den tidigare föreläsningen för att få lyssna på den bättre läraren för en gångs skull.. Näe, men självklart var han sjuk idag så jag fick iaf lyssna på Kina.. Å jag fattade ingenting!! Det kopplade inte i överhuvudtaget.. Blev så less!!
Fick även tillbaka induktionsuppgiften, å den måste jag rätta till om jag ska kunna få en av de där poängerna inför tentan.. Kändes ju också väldigt roligt.. SUCK...
Sedan skulle jag försöka jobba med mina seminareuppgifter å det gick också åt helvete! Det är så himla svårt, å jag har ingen att diskutera fram svaret med.. Ingen som jag umgås med går i samma grupp som mig. Det är på såg hög svårighetsnivå, jag är så stressad, får panik! BLÄÄÄÄÄÄÄ!!!
Att studera är verkligen krävande! Aldrig har jag känt att livet går så upp och ner, så instabilt.. Ena stunden är det skitbra å andra är det piss.. Ibland frågar man sig om det är värt det (det gjorde jag idag, å jag har fortfarande inte kommit fram till något svar) å ibland så stromtrivs man! Känns som om att jag har tagit mig vatten över huvudet.. Nee, jag vet inte.. Jag har ju klarat alla småtentor, så helt bortkommen kan jag ju inte vara.. Men jag är så nervös inför det två stora sluttentorna, jag har tittat litegranna på gamla tentor, å jag fattar verkligen ingenting. Hade inte klarat en enda uppgift, kanske fått nån liten poäng för att ha försökt, men inget mer än så..
Skulle bara vilja plugga på det som vi redan har gjort, gå tillbaka å gå igenom allt, men det hinner jag inte. För det kommer hela tiden nya saker, som jag också ska hinna lära mig innan tentan, å det är uppgifter hit å det är kompleteringar dit! Skolskitdag!
Skulle bara vilja vara sisådär 1% smartare så skulle livet vara mycket härligare! Men det är väl så med livet, inget ska vara lätt inte, man ska kämpa sig fram. Å visst jag gillar utmaningar för det är då man känner att man kommer någonstans.. Men det finns vissa gränser, å jag ligger precis på kanten på en sån gräns nu, redo att falla ner på någon sida.. Frågan är bara vilken..
Jag fick råd av syster Jessica att ta det lungt, slappna av och känna efter.. Å jag vet, att hon vet vad jag menar, hon har själv studerat å vet hur den här sortens press känns.. Jag är inte rädd att misslyckas, men jag vill inte misslyckas! Vi får se hur jag känner imorgon, som sagt studentlivet är som en berg- och dalbana...
Nu ska jag kika på One tree hill och sedan blire Heroes..
Sov gott å jag hoppas att ni har haft en bättre dag än vad jag har haft!
Fick även tillbaka induktionsuppgiften, å den måste jag rätta till om jag ska kunna få en av de där poängerna inför tentan.. Kändes ju också väldigt roligt.. SUCK...
Sedan skulle jag försöka jobba med mina seminareuppgifter å det gick också åt helvete! Det är så himla svårt, å jag har ingen att diskutera fram svaret med.. Ingen som jag umgås med går i samma grupp som mig. Det är på såg hög svårighetsnivå, jag är så stressad, får panik! BLÄÄÄÄÄÄÄ!!!
Att studera är verkligen krävande! Aldrig har jag känt att livet går så upp och ner, så instabilt.. Ena stunden är det skitbra å andra är det piss.. Ibland frågar man sig om det är värt det (det gjorde jag idag, å jag har fortfarande inte kommit fram till något svar) å ibland så stromtrivs man! Känns som om att jag har tagit mig vatten över huvudet.. Nee, jag vet inte.. Jag har ju klarat alla småtentor, så helt bortkommen kan jag ju inte vara.. Men jag är så nervös inför det två stora sluttentorna, jag har tittat litegranna på gamla tentor, å jag fattar verkligen ingenting. Hade inte klarat en enda uppgift, kanske fått nån liten poäng för att ha försökt, men inget mer än så..
Skulle bara vilja plugga på det som vi redan har gjort, gå tillbaka å gå igenom allt, men det hinner jag inte. För det kommer hela tiden nya saker, som jag också ska hinna lära mig innan tentan, å det är uppgifter hit å det är kompleteringar dit! Skolskitdag!
Skulle bara vilja vara sisådär 1% smartare så skulle livet vara mycket härligare! Men det är väl så med livet, inget ska vara lätt inte, man ska kämpa sig fram. Å visst jag gillar utmaningar för det är då man känner att man kommer någonstans.. Men det finns vissa gränser, å jag ligger precis på kanten på en sån gräns nu, redo att falla ner på någon sida.. Frågan är bara vilken..
Jag fick råd av syster Jessica att ta det lungt, slappna av och känna efter.. Å jag vet, att hon vet vad jag menar, hon har själv studerat å vet hur den här sortens press känns.. Jag är inte rädd att misslyckas, men jag vill inte misslyckas! Vi får se hur jag känner imorgon, som sagt studentlivet är som en berg- och dalbana...
Nu ska jag kika på One tree hill och sedan blire Heroes..
Sov gott å jag hoppas att ni har haft en bättre dag än vad jag har haft!
Kommentarer
Trackback
